Det var en oktoberdag någon gång i mitten på 80 talet. När kriget var som värst.. och när unga arbetslösa män gick runt och letade efter gömställen för att undvika avrättnings grupper som gick runt i Baghdads gator och letade efter unga soldater som flydde krigets fasor.
Det var höst 1985/1986 och luften låg tungt över människor som inte kände sig säkra efter nattens iranska missiler som dunkade i Baghdads bostadsområden. Det var något nytt som vi inte vanna vid. Min pappa brukade säga att om det skulle inträffa och så att en missil skull träffa våra hus så vi kommer inte ens att märka det. Det går över innan vi ens hinner känna något.
Den höstdagen någon gång på eftermiddag började det blåsa lite som en sandstorm kom mina systrar in i huset. Dom kom från sin skola som låg ganska lång därifrån. Det såg inte så bra ut, de var helt bleka i ansikten och talade knappt med någon. Sedan sa min syster: Min lärare dog idag. Min pappa frågade undrande: vem? Hur? Min syster med en konstig röst svarade, Jo, det var hon som kallade oss otrogna, hon dog precis efter att hon hade mobbad oss i en timmes lektion då hon kallade oss för otrogna och att hon inte tyckte synd om oss utom om våra framtida barn som är utan att vara skyldiga till något skulle födda som icke muslimer.
Min pappa såg bekymrad ut, jag satt och lyssnade och visste att de hade talat om den lärarinnan förut. Min pappa ställde frågan igen, men hur dog hon? Min syster svarade att när hon lämnade oss till lärarrummet och då min andra (Yngre) syster hade börjat gråta, kom nyheten i skolan att hon dog, så här plötsligt att hon bara dog.
Min pappa sa, hon såg säkert Jesus. Min syster svarade, det gjorde hon säkert..
Jag stod vid sidan och kände en konstig känsla över dem nya orden och dess innebörda ”Hon såg Jesus”.
