Nu förstår jag dig Adam!
Nu hänger jag med, och fattar varför du inte kunde hålla dina händer bort från det förbjudna äpplet!
Hon så pass nära mig så att vi kunde röra vid varandra! Våra händer tycktes längta till varann och ögonen i dessa korta förlorade iakttagelser kunde inte missa hur läpparna darrade törst.
Det förbjudna äpplet var hon, den vilsne Adam var jag, vi sökte varandra och hittade aldrig mer än det förutbestämda ödet, det domen som vi går och bär på. Vi hittade spöken av det förflutna som aldrig dör.
Älskar jag dig är inte frågan, får vi älska varann? Det är det som det handlar om. Jag har inget svar på!
Din Adam för alltid!
//Bassam
