För första gången, Ett nytt år utan Saddam

Nu är det 10 minuter över tolv i Baghdad, jag talade med mina systrar i Baghdad och dom festar det nya året i sina hem. Vi talade förstås inte om Saddam och det hela tråkiga. Men vi önskade varann ett riktigt gott nytt år.

30 miljoner för första gången på 38 år firar ett nytt år och början på ett nytt liv utan Saddam. Utan tanke på att han ska komma tillbaks, utan rädsla för att han finns kvar där någon stans.

Gott nytt år hela världen, det är dags för att skåla för det nya glada sköna kommande år.

Gott nytt år Sverige
Gott nytt år Irak
Gott nytt år jorden
Gott nytt år 2007

//Bassam Elias

Andra bloggar om: saddam hussein, nytt år, irak, baghdad, bassam elias

Sju frågor och svar angående Saddamsdöd

Svar på några frågor om Saddams död

Fråga nr. 1

Är det rätt att dödsstraffa?

Svar:
Finns egentligen inget riktigt svar som vi kan säga att det är rätt eller fel, det är en moralisk ställning som var och en få välja och har sina grundar i hur vi uppfattar värdet av livet i olika samanhang.

Frågan nr. 2

Var det rätt att döda Saddam?

Svar:
Vi har inte makt eller legitimitet för att besvara den här frågan eftersom Saddams död blev fattat av en domstol i ett land där dödsstraffet utövas fortfarande. Däremot alla har rätt att kritisera eller säga sina egna åsikter utifrån sina egna värderingar och kunskaper om hur och varför Saddam blev dömd till döden.

Fråga nr. 3

Svar:
Var det nödvändigt att döda honom så här snabbt?
Enligt uppgifterna som strömmar från Irak så var absolut nödvändigt att få slut på Saddams existens på det sättet som gör slut på hans legend om den eviga ledaren för irakiska folket. En hel geniration tror fortfarande på Saddams återkomst men efter verkställningen av dödsdomen var det slut på myten om hans återkomst.

Fråga nr. 4

Varför blev han inte dömd till livstid?

Svar:
Enligt irakiska lagen så är domen för allvarliga brott såsom att döda med avsikt, att våldta och förskingra den allmänna egendomen är döden så är det juridiskt omöjligt att kringgå alla dom lagbestämmelser med alla brott som Saddam har begått och döma honom för livstid fängelse. Samt hans existens påverkade avsevärd den politiska rörelsen i Irak och då en livstidsdom skulle betyda ett ännu svårare politiskt utveckling i Irak.

Fråga nr. 5

Blev han inte dömd av politiska skäl?

Svar:
Ja, således alla folkvalda beslutfattande organ och majoriteten av lagstiftande församling är politiker som bestämmer vilka lagar som ska gälla och vid vilka brott. Men själva rättsprocessen måste skötas alldeles oberoende av politiskt påverkan. I det här fallet var själva anklagade en före detta statschef och hans försök på att politisera processen lyckades några gångar men själva domen grundade sig på dom brott som Saddam var anklagad för.

Fråga nr. 6

Förlorar inte rätten Saddams vittnesmål i dom andra brott som han pågick?

Svaret:
Nej, Saddam var en statschef och hans direkta koppling till alla brott som inträffade under sin tid var väl dokumenterade. Däremot hans personliga brott som han själv pågick (När han själv orsakade en annans död) är förlorade för alltid men det räknas inte som förlust för rättsväsende därför att det är praktiskt omöjligt att döma och verkställa dödsdomen mer än en gång för en människa.

Fråga nr. 7

Blir lägget bättre i Irak nu?

Svar:
Det är förtidigt att besvara denna fråga, men av erfarenhet av liknande händelser i Iraks historia så det kan bli att första dagar kommer chocken att driva anhängarna till hämndsdåd tills det går in för alla att Saddam är borta för alltid och att livet måste fortsätta och på det sättet hoppas många på att driva irakierna till en framtidstänkande som förbättrar situationen i Irak, Hur långt kan det ta beror på hur stor hjälp satsas i det här området. I bästa fall kan det dröja mellan 3- 5 år till innan vi ser ett fullständigt fritt Irak.

// Bassam Elias
.

Skäms för att vara en människa

Gårdagens fylla med nyheten om Saddams död är över. Förvirring är obeskrivbar och längtan för att vara någon annan eller något annat än människa är obegränsad. Varför kommer man till livet när det hela gå ut på att vi ska dö och under tiden mellan början och slutet ska man försöka döda så mycket levande liv man hinner med. Det gäller oss alla.

Är jag verkligen glad för att någon har dött, jag skäms verkligen för att ställa en sådan fråga för mig själv över huvud taget. Det mest naturliga svaret är NEJ, jag är absolut inte glad över Saddams död eller en annans död. Ok, men mår jag bättre då av att veta att Saddam är borta för alltid. Kanske det, efter ett liv där man trodde att Saddam var en del av naturlagar som styr universum och måste finnas som en del av existensen. Nu när är Saddam borta och jag sitter här på mitt vanliga jobb och reflekterar över hans död, så betyder det att mänskligheten kan fortsätta som den alltid gjort. Att livet går vidare och solen går upp för en nästa dag efter gudens död.

Men frågan som stör mig mest är om Saddams död var legitimerat? Om det var rätt att döda honom, att skicka honom i samma väg som han skickade sina motståndare i? NEJ, Det är fullständig fel, det är omänskligt, det är orättvist och primitivt att döda en människa oavsett på vilken grund domen hade grundat sig på. Men nu utan att vi ska sätta oss över domstolar och lagar som styr ett land lever i ogenomskådlig komplexitet ska vi försöka svara tillsammans på den här frågan. Var det verkligen nödvändigt att döda Saddam?

För två veckor sedan fick jag ett samtal från en kusin som bor i norra delen av Irak, där det skulle egentligen vara bättre att leva för dom kristna irakierna. I samtalet som drog lite i tiden försökte jag förstå den overkligheten som genomborrar alla irakiernas liv just nu, just där i Irak. Min kusin var optimistisk och hoppfull på dom näst kommande veckorna av den mest beklagliga orsaken och det är ryktarna som Bathisterna sprider i stora delar av Irak om Saddams återkomst. Jag ansträngde mig för att förstå vad det var som bra med det men lyckades inte sätta mig i och föreställa mig i den situationen då jag önskar mig en Saddams återkomst.

Nu förstår jag vilket hyckleri vi utövar när vi försöker bevisa hur mänskliga och moderna vi är. Nu när vi har ätet klart vår julskinka och druckit vår varma glögg och vårt kaffe då sätter vi oss ner och bevisa för oss själva i den årets stora hyckleri tävling att vi är emot dödstraffet men vi inget gör för att motverka all dödande som Bathisterna bedriver systematisk mot en hel nation består av 30 miljoner människa. Vi gör inget för att rädda men vi hycklar gärna för att döma.

Att en eller två miljoner människa tror på att Saddam är en evig gudomlig människa som kommer alltid tillbaks är ett problem som vi måste ta itu med. Det är ett problem när hela världen vände blicken åt annat håll när USA ledde Iraks befrielse (invasion om du vill kalla det så). Det är ett allvarligt problem att irakiska folket med sin ny födda demokrati systematiskt dödas av Bathister, Terrorister, Islamister och den internationella brottslighet som hittat sin största inkomstkälla genom tiderna. Det är ett riktigt stort problem att vi hycklar så mycket om en diktators mänskliga värde och glömmer bort en hel nation dödas bakom kulisserna.

//Bassam Elias

Andra bloggar om: Saddam Husein, Irak, Baghdad, Bassam Elias, avrättning, Dödsstraff, hyckleri, saddam hussein
.

Ett skott i munnen 26 år gammal

Året 1980 var det året då alla hade minst en kalashnikov hemma, det var början av Iran-Irak kriget. Min pappa var med i Folkarmén som skulle stödja den riktiga armen inifrån. Vi var sju syskon och modern när min pappa satt för att rengöra sitt vapen. Han var skickligt på det, och han tyckte om det. Han la isär alla delar på golvet och satt framför allt och började göra ren och sätta ihop igen. Mina systrar satt och kollade på TV:n (Det var ett program som kallades ”Bilder från kriget”) och min mamma satt i balkongen och med grannen och jag och mina syskon var ute och lekte i husets korridor.

Ett bedövande ljud ekade genom hela huset. Kommer ihåg att grannens öppnade dörr för sin lägenhet och sprang in i vår lägenhet. Ljudet hängde kvar i luften, i öronen och allting stod stilla en stund. Ett skott hade lossnat och rakt över mina systrar och TV: n in i Saddams stora bild som hängde på väggen.

Alla tänkte på det som hände därefter som ett bra tecken, det var år 1980, ingen visste att mardrömmen kommer att vara 23 år efteråt. Alla tolkade det som sig själva önskade, Gud i sin himmel skrattade åt oss medan pappa skyndade sig för att ta ner bilden innan vi blir hängda.

/Bassam Elias

Andra bloggar om: Saddam Hussein, Irak, Baghdad, Bassam Elias, Avrättning

(Live) från Saddams tid

1. Första timmen i skolan varje dag började med att sjunga för Saddam och hylla Gud för att vi har en som Saddam.
2. I allmänna samlingar när man hör Saddams namn då ska alla applådera.
3. Man får inte säga Saddams namn bara för sig själv. Inte ens hela namnet utan att säga Gud bevara honom.
4. I grundskolan anordnades varje år tävlingar på Saddams ritningar.
5. Den 28 april varje år började festligheterna på Saddams födelse som kostades av pengar som var och en tvungen att skänka för den stora dagen.
6. Om Saddam visas på tv (och han visats nästan jämt på alla kanaler) så man får inte byta kanalen om det var någon utomstående närvarande.
7. I alla skoluppsatser man var det ett måste citera Saddam minst två gånger i varje uppsats. (Risken alltid finns att man skriver ett ord för mycket eller för lite).
8. Saddams bilder ska vara närvarande precis i alla platser där människor vistas. hemma, på bio, teater, festlokal, gator, skolor och universitet.
9. När det är dags för Saddams tal så sänds hans tal på alla radio och tv kanaler samtidigt och måste alla på gator stå och lyssna med stort intresse och vikt.
10. Alla tidningar ska ha Saddams bild på halva första sidan oavsett vad nyheten handlar om, men det ska handla om Saddam alltid.

//Bassam Elias

Andra bloggar om: Saddam, saddam hussein, irak, Baghdad, Bassam Elias, skolan

Avrättningen minut för minut

Saddam satt och läste Koran under denna natt när amerikanska väktare kom in i hans cell och bad honom att byta om för att han ska förflyttas. Han stängde boken ”Koranen” och började be Gud om att uppenbara sin vilja och sätta stopp för det som händer. Efter några minuter och innan han blir klar kom in väkterna igen och tog honom ut och satte ögonbinda på honom. Soldaterna ledde honom in i en lång korridor sedan en hiss uppåt och några trappor ner innan dom sätter sig i den skottsäkra bilen som är liknar 13 andra bilar runt omkring den.

Bilen kör och Saddam viskar till en osynligt Gud sina tysta böner. Väl framme leds Saddam för överlämningen. Saddam hör några röster som talar på arabiska rakt mitt emot honom. Saddam förstår inte precis vad är det som sker men han är lättat över att det något händer här och kanske hans Gud har hört hans böner och miraklet är på väg. Saddam börjar till och med viska med högre röst tacka sin osynliga Gud för att det något som händer, någon eller några har fattat hans betydelse och hans vikt i att finnas till i den här världen. Gud har lyssnat och besvarat hans böner med några trogna änglar som ska befria honom från alla amerikaner och irakier som inte förstå hur viktigt han verkligen är.

Efter en stund av en intensiv viskande bön stund hör Saddam att alla engelska talande folk har tystnat eller försvunnit. Under en stund tänkte han på betydelsen av miraklet som har inträffat just då, som en del av det stora miraklet i hans existens för att rädda irakiska folket. Men försiktig måste han vara, för härnäst ska börja kampen om Baghdad igen, om tron och makt. Vänta nu, ingen har tänkt låsa upp mina kedjor? Ingen har tänkt tar bort ögonbindan eller? Men någon gör det efter att Saddam har förts in i en korridor. Saddam stannar och en irakisk talande röst talar tungt irakiska frågar om ögonbindan ska bort nu. Efter en stund lyfts ögonbindan och den svarta masken över mannens ansikte få Saddam i tystnad en stund. Grova och tjocka händer kastar ögonbindan på golvet och se Saddam i ögonen.

Dörren öppnas och Saddam förs in, Saddam frågar om var befinner dom sig. Svaret blir av den soldaten som tog bort hans ögonbinda att dom befinner sig just nu i ”femte delen” (Ett välkänt fängelse och tortyr kammare under Saddams tid). Saddam förvirring når sin top när han kommer in och ser tre svartklädda domare som han kände tidigare, tre av hans välkända politiska motståndare och två präster. Saddam vänder sig till höger och ser det som han hade förväntat minst.

Den tjocka soldaten börjar förklara med väl objektiv röst för honom vad kommer att ske och vad var och en ska göra av dom som finns här runt om kring. Saddam kunde skilja på hans dialekt att manen från hans hemstad men slutade hoppas på någon längre. Han började förstå att han inte hade längre tid för att fundera över vad det är som är rätt eller fel för att göras just nu. Saddam vände sig mot dom åtta vittnen och sa: Jag försökte göra människor av er, men ni kommer att förbli bara till djur. Alla satt tysta tills en av domarna frågade honom om han önskar sig något eller vill ha något. Saddam svarade att han inget vill säga eller ha.

När den tjocka soldaten var klar med sin beskrivning tog en annan soldat en stor svart huvudsäck och började rolla det mellan fingrarna och då förstod Saddam att den var för hans huvud. Saddam avböjde artigt för att ha den och frågade om det är nu som ska allting göras. Soldaten svarade inte men tog emot hans vänstra arm och den andra soldaten på andra sidan tog hans högre. Saddam kämpade för att få sina ben gå raka vägen mot repet som hänger från taket. Han lyckas lyfta sina fötter och börjar gå mot staketet där i mitten ska vara hans sista gång då hans stå på egen kraft.

Saddam står och repet runt halsen, stirrar rakt genom luften på alla vittnen som sitter där framme. Han försöker hålla ögonkontakt med dom men han lyckas fånga mer än prästernas intresse. Allmänna åklagaren står mitt emot honom och läser domen och Saddams brott och varför han har blivit dömd och när ska domen verkställas. Saddam stirrar tyst rakt i ögonen på allmänna åklagaren och säger inget. En av prästerna kommer nära Saddam och viskar till honom utan att vittnen hör något. Saddam skakar på sitt huvud som svar till prästen och säger lite högre: Ingen gud utom Allah och Muhammed är Allahs sändebud. Saddam vände sig mot vittnen och såg att domaren pekade åt den tjocka soldaten och sa: Verkställ.

//Bassam Elias

26 år gammalt skott i munnen

Året 1980 var det året då alla hade minst en kalashnikov hemma, det var början av Iran-Irak kriget. Min pappa var med i Folkarmén som skulle stödja den riktiga armen inifrån. Vi var sju syskon och modern när min pappa satt för att rengöra sitt vapen. Han var skickligt på det, och han tyckte om det. Han la isär alla delar på golvet och satt framför allt och började göra ren och sätta ihop igen. Mina systrar satt och kollade på TV:n (Det var ett program som kallades ”Bilder från kriget”) och min mamma satt i balkongen och med grannen och jag och mina syskon var ute och lekte i husets korridor.

Ett bedövande ljud ekade genom hela huset. Kommer ihåg att grannens öppnade dörr för sin lägenhet och sprang in i vår lägenhet. Ljudet hängde kvar i luften, i öronen och allting stod stilla en stund. Ett skott hade lossnat och rakt över mina systrar och TV: n in i Saddams stora bild som hängde på väggen.

Alla tänkte på det som hände därefter som ett bra tecken, det var år 1980, ingen visste att mardrömmen kommer att vara 23 år efteråt. Alla tolkade det som sig själva önskade, Gud i sin himmel skrattade åt oss medan pappa skyndade sig för att ta ner bilden innan vi blir hängda.

/Bassam Elias

Andra bloggar om: Saddam Hussein, Irak, Baghdad, Bassam Elias, Avrättning

(Live) Från Baghdad

1. Första timmen i skolan varje dag började med att sjunga för Saddam och hylla Gud för att vi har en som Saddam.
2. I allmänna samlingar när man hör Saddams namn då ska alla applådera.
3. Man får inte säga Saddams namn bara för sig själv. Inte ens hela namnet utan att säga Gud bevara honom.
4. I grundskolan anordnades varje år tävlingar på Saddams ritningar.
5. Den 28 april varje år började festligheterna på Saddams födelse som kostades av pengar som var och en tvungen att skänka för den stora dagen.
6. Om Saddam visas på tv (och han visats nästan jämt på alla kanaler) så man får inte byta kanalen om det var någon utomstående närvarande.
7. I alla skoluppsatser man var det ett måste citera Saddam minst två gånger i varje uppsats. (Risken alltid finns att man skriver ett ord för mycket eller för lite).
8. Saddams bilder ska vara närvarande precis i alla platser där människor vistas. hemma, på bio, teater, festlokal, gator, skolor och universitet.
9. När det är dags för Saddams tal så sänds hans tal på alla radio och tv kanaler samtidigt och måste alla på gator stå och lyssna med stort intresse och vikt.
10. Alla tidningar ska ha Saddams bild på halva första sidan oavsett vad nyheten handlar om, men det ska handla om Saddam alltid.

//Bassam Elias

Andra bloggar om: Saddam, saddam hussein, irak, Baghdad, Bassam Elias, skolan

Tro eller ej! Saddam kan också dö

Saddams avskedsbrev

Tro eller ej! Jag läser i Metro om Saddams avskedsbrev. Alltså för att förstå saken rätt så är det så att Saddam Husein den mest ökända diktator i hela mänsklighetens historia sägs att han har skrivit ett avskedsbrev. Saddam den store, Saddam den allmäktiga, Saddam den starke, Saddam den allas fader och Saddams den mest vardagliga i irakierna liv har skrivit ett avskedsbrev. Avskedsbrev är lika med att han ska dö snart, lika med att mardrömmen är slut, lika med att vi inte behöver vara rädda längre och sist men inte minst att världen kommer att se bättre ut och mer mänsklig.

Men är det sant att Saddam ska dö? Det låter konstigt att ställa den här fråga av en som mig, jag som har följt hans rättgång minut för minut. Jo, det är så, alltså vi irakierna är eller har blivit till en konstig folkgrupp. Vi kan inte lita på något längre, vi kan inte tro på någon, vi kan inte resonera och fatta några egna beslut. Under 35 år av hjärntvätt och isolering med en stat där skräcken härskade blev människorna mer och mer omänskliga, mer och mer primitiva och barbariska. När människan lever med döden som en vardagsföreteelse och hatet som en del av TV:n , radion och skolgången bli en så till en barbariskt varelse som försöker överleva på sina bästa enkla metoder genom att välja att inte tro om man är inte tvungen att tro.

Vanligaste frågor som diskuteras mellan irakierna just nu är…
Kommer Saddam att avrättas i så fall vem kan avrätta honom?
Om det är sant att den är riktiga Saddam som är inne så var är hans dubbelgångare? Och varför kommer dom inte fram för att avslöja honom?
Kommer dom sända hans avrättning live på tv? Annars är det bara en konspiration till som amerikanerna och israelerna har kokat ihop för att sno vår olja medan den riktiga Saddam lever med sin familj och sina barn i något ö utanför USA.
Hur vet vi att den som ska avrättas är den riktiga Saddam?

Det mest vanliga är talet om en jätte konspiration som (nästan) hela världen ingår i mot oss för att sno vår olja och splittra Irak till små stater för att kunna härska över dom, som om irakierna vore ett barnfolk som inte fatta eller förstå var är deras bästa och vem ska besluta om det. Det hjälper inte heller att hjälpa för att vem som än kommer för att hjälpa till på vilket sätt som helst så är det bara en del av en ännu större konspiration, o.s.v.

Att tvivla och hålla sig för sig själv eller sin närmaste är irakiernas levandesätt. Dom kommer att leva så tills majoriteten har förstått att..

Adam & Eva är inte Irakier.
Världsekonomi är inte beroende av Iraks olja.
Judar är vanliga människor.
Stockholm är inte världens prostituerade huvudstad.
Man kommer inte till någon himmel efter döden.
Att livet går vidare utan Saddam också.

//Bassam Elias

Andra bloggar om: Saddam Husein, Irak, Baghdad, Bassam Elias, Krig

Jag visste att jag skulle dö!

Min mamma skulle operera sina ögon denna dag när jag vaknade ganska sen på dagen. Jag hann inte träffa min mamma innan hon åker till sjukhuset. Min syster berättade att min mamma hade drömt om att dom kom och tog mig efter att dom hade misshandlat mig framför henne.

Mina tankar gick tillbaks till dagen innan då min kompis varnade mig för min idé att skapa en religiös förening. Han förklarade på att dom folk som tog kontakt med mig för att bilda denna förening kan vara antingen underrättelse tjänstemän som vill testa min lojalitet eller andra utifrån som vill lura mig in i det ökända livet som Saddams motståndare.

I båda fallen såg jag slutet av ett kort varigt liv efter att min syrra berättat min mammas dröm den dagen. Jag kände min rätt korkad och dum i huvudet som försöker ge det lilla trygga genom att hålla käften och leva med min familj som alla andra mot att höja rösten och leda eller styra en förening, en förening som var vars syfte att ta kontakt med guden som vi trodde på att han skulle komma och befria oss.

Nu, 14 år efteråt, efter att min mamma hade fått sin lyckade ögonoperation och började se mycket bättre, efter att Saddam ha fallit och började jag se mycket bättre. Nu börjar man förstå varför man ville göra något, vad som helst till och med att vänta på en gud som kanske inte finns eller kommer att finnas. När man lever under en diktatur så vill man tro bara för trons skull. Man vill tro på att ens lidande ska någon gång ta slut, ska paradiset komma, ska Jesus besöka en, ska man bli kär till döds. När man lever i en diktator så vill man helt enkelt ut ur det som man befinner man sig i, ut ur landet, ut ur livet, ut ifrån Saddams helvete och gärna in i dödens milda företeelser.

Inom 30 dagar så kanske kommer den skräckbilden att försvinna med Saddams död, Jag vet inte varför jag kan inte tro på att Saddam ska bort, jag kan inte ens tro att han inte sitter länge vid makten. Allting kanske bara ett spel för att lura oss in Irak igen och där väntar han på mig, på mina föräldrar och mina syskon. Inte han förstås men hans ökända män som kommer att slita oss i bitar en efter en medan resten se på sin näste när den tuggas till döds av palatsets trogna hundar.

//Bassam Elias

Andra bloggar om: saddam hussein, irak, baghdad, Bassam Elias