Det var en lördag när jag såg henne (Vi kallar henne H), lördagen i Irak motsvarar den svenska måndagen, och då var jag 14 år gammal. Det var varmt oktober detta år samt början av skolorna och vi hade inte riktigt börjat än med läxorna så var det bara att gå ut och kämpa i maktspelet över området med och mot andra killar som vilken vanlig 14 åring som helst.
Jag var ute nästan hela dagen utan någon aning om att den dagen kommer att förändra mitt liv för alltid. Typiskt Bassam, stunderna kommer och går utan att hinna uppleva dom på riktigt, och nu när allting är borta, och utan hopp om att det kan återupplevas sitter jag här i mörkret med min bärbara dator och försöker hacka mig i mitt grannas trådlösa nät samt skriver om saker och ting som sket för 17 år sedan. Jag har alltid varit så och hoppas nu på förändring.
I mörkret satt alla kvinnor (grannarna) med min mamma utanför vårt stora hus. Dom viskade ibland och skrattade och man fick aldrig veta vad dom snackade om. Det var min mamma, hennes mamma och två tantar till. Jag gick runt på gatorna runt området med min kompis Ali. Han var min bästis men jag tror inte att jag var hans. När vi kom nära vårat hus gick jag in för att hämta vatten… gick ut och hörde ljudet av Guds finger beröra mitt hjärta. Jo… hon stod där och ropade på sin mamma. Det var vid 10 tiden som gud kom ner till jorden och skakade om mig. Jag såg faktiskt inte hennes ansikte, hon stod där vid dörren och det stora vita lampan lyser bakom henne. Jag såg inte hennes ansikte, men jag såg hennes sköna figur som en 12 åring med sin vita fina klänning och hörde hennes mjuka röst. Sedan dess blev alla vit klädda tjejer till ett minne för den dagen.
Sex år efteråt träffades vi på universitet och då erkände jag för henne att jag hade varit förälskad i henne under alla dessa år. Hon var överlycklig och höll på att lyfta upp från marken. Jag visste och hon visste att jag visste att hon var kär, och hon visste också att jag utan henne höll på å bli galen. Vi visste båda två att det var dags för att komma nära varandra och säga en gång för alla ”JAG ÄLSKAR DIG”.
==> Fortsättning följer
//Bassam Elias
Andra bloggar om: barndom, kärlek, baghdad, irak, bassam elias
