Första dagen i skolan

Jag blev väckt klockan 7 på morgonen, det var min stora syster som väckte mig för att förbereda mig för min första skoldag. Jag åt frukost ”Stekt ägg” och fick på mig mina nya blåa byxor, nya svarta skor och en tröja. Det var inte så kallt med det var ändå höst. Min syster som är direkt äldre än mig hon går i femman och hon ska ta mig med till skolan för att visa mig var och hur kommer man dit.

När vi var klara tog jag på mig min jätte stora väska som innehöll bara ett gult pärm som skulle innehålla alla dom papper som man behöver för att börja skolan. Vi började gå, det var en halvtimme promenad till skolan om man skyndade sig. Skolan börjar klockan åtta på morgonen och man ska vara där för att vara med morgon national sång och upprop.

Vi var framme iallafall vid åtta tiden, men då när jag gick runt bakom min syster mellan flera hundra tusen talls människor och barn som glodde väldigt konstigt på en såg det ut som om vi inte hittar till något klassrum. Däremot blev vi tillsagda att vi måste sitta och vänta till eftermiddag skolan börjar för att där har vi blivit omplacerade.

Vi satt utanför skolan på trottoaren fram till klockan 12, jag kommer inte ihåg att vi sa mycket mer än att min syrra sa åt mig att jag ska vänta.. och vänta… och vänta.. Det var mest tråkiga dagen i mitt korta liv då.

Efter klockan tolv gick alla konstiga stora barn ut från skolan och massa andra stora barn trängde sig in genom dom. Jag trängde mig också bakom min syster och äntligen kom vi fram inne i skolans gård.

Första klasser låg till höger om oss, vi gick där och min syster lämnade över pärmen till lärarinnan som verkade snäll och pussade mig. Hon tog min hand och satte mig på någon bänk i andra raden. Barn som satt där bak såg ganska stora ut och slitna en del av dom.

Första dagen fick vi lära oss hur ordet Hus ser ut, alltså hur man ritar det… För att vi inte hade lärt oss än hur man staterar det… så utan att vi lärde oss H, U och S kunde vi första dagen rita Hus.

//B. Elias

Andra bloggar om: Skolan, barndom, irak, baghdad, Bassam Elias

Första dag i skolan 1983

Jag blev väckt klockan 7 på morgonen, det var min stora syster som väckte mig för att förbereda mig för min första skoldag. Jag åt frukost ”Stekt ägg” och fick på mig mina nya blåa byxor, nya svarta skor och en tröja. Det var inte så kallt med det var ändå höst. Min syster som är direkt äldre än mig hon går i femman och hon ska ta mig med till skolan för att visa mig var och hur kommer man dit.

När vi var klara tog jag på mig min jätte stora väska som innehöll bara ett gult pärm som skulle innehålla alla dom papper som man behöver för att börja skolan. Vi började gå, det var en halvtimme promenad till skolan om man skyndade sig. Skolan börjar klockan åtta på morgonen och man ska vara där för att vara med morgon national sång och upprop.

Vi var framme iallafall vid åtta tiden, men då när jag gick runt bakom min syster mellan flera hundra tusen talls människor och barn som glodde väldigt konstigt på en såg det ut som om vi inte hittar till något klassrum. Däremot blev vi tillsagda att vi måste sitta och vänta till eftermiddag skolan börjar för att där har vi blivit omplacerade.

Vi satt utanför skolan på trottoaren fram till klockan 12, jag kommer inte ihåg att vi sa mycket mer än att min syrra sa åt mig att jag ska vänta.. och vänta… och vänta.. Det var mest tråkiga dagen i mitt korta liv då.

Efter klockan tolv gick alla konstiga stora barn ut från skolan och massa andra stora barn trängde sig in genom dom. Jag trängde mig också bakom min syster och äntligen kom vi fram inne i skolans gård.

Första klasser låg till höger om oss, vi gick där och min syster lämnade över pärmen till lärarinnan som verkade snäll och pussade mig. Hon tog min hand och satte mig på någon bänk i andra raden. Barn som satt där bak såg ganska stora ut och slitna en del av dom.

Första dagen fick vi lära oss hur ordet Hus ser ut, alltså hur man ritar det… För att vi inte hade lärt oss än hur man staterar det… så utan att vi lärde oss H, U och S kunde vi första dagen rita Hus.

//B. Elias

Andra bloggar om: Skolan, barndom, irak, baghdad, Bassam Elias